Miljöfarlig verksamhet

Tillsyn enligt Miljöbalken innebär bland annat kontroll av miljöfarliga verksamheter – hur de klarar gällande bestämmelser och om de uppfyller uppsatta villkor för utsläpp och annan miljöpåverkan.

Miljöfarliga verksamheter är de som kan påverka omgivningen i form av utsläpp till mark, vatten eller luft. Det kan handla om buller, avfall med mera. I Miljöbalkens 9 kapitel definieras miljöfarlig verksamhet så här:

  • Utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnad eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten.
  • Användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön.
  • Användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Tillstånd och anmälan

Miljöfarliga verksamheter kan indelas i tre grupper: tillståndspliktiga, anmälningspliktiga och övriga. Indelningen bygger på verksamhetens storlek och hur miljöstörande verksamheten bedöms vara.

I Miljöprövningsförordningen (2013:251) anges vilka verksamhetstyper eller åtgärder som inte får anläggas eller vidtas utan tillstånd eller utan att anmälan har skett i förväg.

  • A- verksamheter kräver tillstånd, vilket söks hos Mark- och miljödomstolen.
  • B- verksamheter kräver tillstånd, vilket söks hos Länsstyrelsen.
  • C- verksamheter kräver anmälan, vilket görs till miljö- och byggnadsnämnden i Vindelns kommun. Anmälan ska lämnas in senast sex veckor före planerad start.

Övriga verksamheter, så kallade U-verksamheter, omfattas inte av anmälningsplikten. Däremot kan det vara bra att kontakta miljö- och byggkontoret för att få råd och tips om vad som är bra att tänka på ur miljösynpunkt.

Även U-verksamheter har skyldighet att följa Miljöbalkens lagkrav, och miljö- och byggnadsnämnden kan kräva åtgärder för att verksamheten ska följa dessa.

Exempel på verksamheter som kan vara anmälningspliktiga

Fordonstvättar, billackeringar, avfallsanläggningar och upplag, laboratorier, asfaltverk, anläggningar för livsmedelstillverkning, bilskrotar, motorsportbanor, tvätterier, ytbehandling, vissa verkstäder, tillverkning av plastprodukter är exempel på verksamheter som kan vara anmälningspliktiga. Ofta är det mängder av exempelvis kemikalier eller avfall eller andra mått som avgör om verksamheten blir anmälningspliktig.

En fullständig förteckning över anmälningspliktiga verksamheter och processer finns i Miljöprövningsförordningen (2013:251)

Utebliven ansökan eller anmälan

Om en verksamhet startar utan att en anmälan gjorts minst sex veckor innan är miljö- och byggnadsnämnden skyldig att anmäla överträdelsen till polis eller åklagare. I vissa fall kommer istället en miljösanktionsavgift att tas ut.

Handläggning av anmälningsärenden

När anmälan är tillräckligt utredd får du ett skriftligt beslut. Miljö- och byggnadsnämnden kan, om det behövs, förelägga om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått.

Handläggningsavgift för anmälan enligt Miljöbalken är olika beroende på verksamhetens omfattning och risker.

Utebliven ansökan eller anmälan

Om en verksamhet startar utan att en anmälan gjorts minst sex veckor innan är plan- och miljönämnden skyldig att anmäla överträdelsen till polis eller åklagare. I vissa fall kommer istället en miljösanktionsavgift att tas ut.

Egenkontroll

Egenkontroll ska utföras av alla verksamhetsutövare (26 kap 19 § Miljöbalken). Minimikravet är att uppfylla miljöbalkens mål och hänsynsregler samt eventuella krav i myndighetsbeslut. För detta erfordras kunskap om verksamhetens miljöpåverkan och risker. Den som bedriver verksamhet som kan befaras medföra negativ påverkan på människors hälsa eller miljön, måste följaktligen fortlöpande planera och kontrollera verksamheten, för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Krav på A-, B- och C-verksamheter

För verksamheter som är anmälnings- eller tillståndspliktiga gäller även Förordningen (1998:899) om verksamhetsutövares egenkontroll.

För varje verksamhet ska finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för de frågor som gäller för verksamheten enligt Miljöbalken.

Verksamhetsutövaren ska ha dokumenterade rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning med mera för drift och kontroll hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön.

Verksamhetsutövaren ska förteckna de kemiska produkter samt biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt. Förteckningen ska innehålla produktens namn, omfattning och användning av produkten, information om produktens hälso- och miljöskadlighet, samt produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.

Verksamhetsutövaren ska fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar ska dokumenteras. Inträffar i verksamheten en driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, ska verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Branschorganisationer kan ge exempel

Om du är osäker på egenkontrollens utformning kan i vissa fall din branschorganisation ge exempel på hur ett egenkontrollprogram kan se ut för just din bransch.